We make the music that divides you.

En fortsättning på mitt förra blogginläg om Red Hot Chili Peppers. Allt i denna blogg är spekulationer och tankar från mig. Inte så mycket ren fakta alltså.

John Frusciante har ju då lämnat Red Hot Chili Peppers. Han har gjort det på ett bra sätt och det ska tydligen inte finnas någon negativitet mellan bandmedlemmarna och ex-medlemen John Frusciante. Vilket bara i sig är riktigt bra eftersom det inte finns någon negativitet så kan det inte gå ut över musiken, varken för John Frusiante eller Red Hot Chili Peppers.

För Johns del så är inte det här något annat än positivt. Han tappar förmodligen en och annan lyssnare, och han faller in i skuggan lite eftersom han inte längre är med i ett av vår tids största rockband. Hur jag kan få detta till positivt har dock en oerhört simpel förklaring. Det är helt enkelt så att han inte längre har några som helst förväntningar på sig. Han har ingen tidspress på någonting, han kan jobba helt i sin egen takt och med exakt vad han vill. Senast nu så är John Frusciante executive producer för Omar Rodriguez kommande film. John Frusciante är även producent till Warpaints EP Exquisit Corpse. Han ska även ut på turné med Swahili Blonde som är ytterligare ett av "hans" projekt. 

Det är dock inte på grund av vad han gör på sidan av musiken som intresserar allmänheten. Folk vill ha fler skivor av vår tids absolut bästa musiker. Senaste skivan The Empyrean har fått väldigt höga betyg och positiv kritik. Enligt mig så är det den absolut bästa skivan som finns. The Empyrean kommer ligga överst på min lista ända tills John Frusciante släpper en ny skiva.

En ny skiva, skulle inte det vara något? Jo, men när skulle en sån tänkas komma då? Ingen vet. Just nu vet inte ens John Frusciante själv. Han har väldigt många sidoprojekt på gång just nu. Han har tidigare sagt att han endast spelar in för sin egen skull, vilket får mig att tro att det finns åtskilliga timmar musik som allmänheten aldrig kommer få ta del av. Däremot har han även sagt att när han gör ny musik så ska han dela med sig av den till andra människor. Det går se det hela från två sidor. Jag hoppas självklart på det sistnämnda, att han väljer att släppa all musik han skrivit och spelat in.

Någonting som både talar emot, och för, att han skulle släppa ny musik är att han har sagt att han inte gör musik för att tjäna pengar. Han vill inte tjäna pengar på sin musik. Därför tror jag att om han skulle släppa sin musik så blir det gratis, och den släpps på internet. Precis som han gjorde med From The Sounds Inside år 2001. Ytterligare en sak som talat för ny musik är att John säer själv att han spenderar ptskilliga timmar med att spela in musik, och att han ens nämner det får mig att bli lite positiv till ett nytt skivsläpp. 

Allt det här handlar dock om John Frusciante, och det finns nog ingen som vet vad den mannen kommer att göra. Jag tror som sagt att han inte ens vet själv vad han ska göra härnäst.

Jag vet att ni har väntat, förlåt, men nu ska jag äntligen ta mig tid att skriva om musikvärldens största händelse på väldigt länge!

Som ni alla vet så gick det länga rykten om att John Frusciante hade hoppat av Red Hot Chili Peppers. Detta visade sig vara sant i och med ett blogginlägg skrivet av John Frusciante.

When I quit the band, over a year ago, we were on an indefinite hiatus. There was no drama or anger involved, and the other guys were very understanding. They are supportive of my doing whatever makes me happy and that goes both ways."

Även Red Hot Chili Peppers trummis Chad Smith har pratat om det och bekräftat uppgiften. Det har dock fortfarande inte kommit något officiellt uttalande från varken bandet eller Warner Music Group. Det tycker jag är rent åt helvete på ren svenska. Jag har dock redan skrivit ett inlägg om vad jag tycker om de stora skivbolagen (här) och jag tänker inte skriva något mer än att det är extremt kasst av Warner Music Group att inte kommentera detta.

Det här inlägget skulle ju dock handla om framtiden för Red Hot Chili Peppers så här följer huvudinlägget.

Red Hot Chili Peppers har alltid varit världens bästa band, ändå så släpper dom en skiva som bara är medelmåttig (Stadium Arcadium). Det enda som var absolut topklass var John Frusciantes gitarrspel och Fleas basgångar. Därför är jag oerhört kluven över detta. En del av mig säger att Red Hot Chili Peppers kommer lägga av efter nästa skivsläpp, en annan säger mig att det här är det bästa som hänt Red Hot Chili Peppers på länge. 

John Frusciante har vid upprepade tillfällen sagt att han inte får ut någonting av att spela i ett stort rockband längre, då ser jag egentligen ingen poäng i att han ska vara kvar och kanske bidra med en negativ stämning. Även om det bästa på Stadium Arcadium var John Frusciante så vet jag att alla i bandet börjar bli gammla. Därför tror jag det är bra för Red Hot Chili Peppers att få in lite ny energi i bandet. Det skulle inte heller kunna vara någon bättre person som övertar John Frusciantes jobb som gitarrist i Red Hot Chili Peppers

Josh Klinghoffer, en av John Frusciantes bästa vänner som samarbetat med John Frusciante upprepade gånger, inte minst på John Frusciantes senaste skiva The Empyrean. Han har en otrolig meritlista med samarbeten med namn som Christia Aguilera och Gnarls Barkley. Han har spelat med Red Hot Chili Peppers tidigare och var andragitarrist under senare halvan av bandets Stadium Arcadium-turné. 

Så om Red Hot Chili Peppers ska ha någon chans att klara sig så tror jag att räddningen är i just Josh Klinghoffer. Han är en otroligt kompetent gitarrist, sångare och låtskrivare. Jag hoppas därmed att han får chans att visa det, kanske t.o.m. skriva en eller annan låt på Red Hot Chili Peppers nya skiva, som är planerad att släppas i oktober senare i år.

Min fösta spelrecension på den nyrenoverade bloggen! Jag skrev den för jag vet inte hur länge sen, men jag har ändrat lite småsaker jag tyckte inte passade in.

Chronichles of Riddick: Escape From Butcher Bay

Det var länge sedan ett spel fick mig att känna såhär. Det var länge sedan en karaktär fick mig så intresserad. Det var otroligt länge sedan jag har kännt mig så involverad i ett spel.

Richard Riddick gjorde sin debut år 2000 i filmen Pitch Black och han gjorde det på ett oerhört imponerande sätt och filmen ligger än idag på min top-10-lista över film. 

Riddick har då äntigen, fyra år senare gjort sin debut inom spelvärlden. Även här spelas Riddick av Vin Diesel och det känns verkligen som filmens Riddick när man smyger runt i fängelset Butcher Bay.

Du är som sagt Riddick, och under övervakning av prisjägaren Johns så är ni på väg till Butcher Bay, ett "Maximum Security Prison". Din uppgift är enkel, att med ytterst begränsad vapenarsenal rymma från Butcher Bay. Du kommer enkelt in i spelet och inlärningskurvan är mer eller mindre noll.

Genom att göra tjänster för andra fångar, och även vakter, så kommer du få tillgång tilldiverse tillbehör som underlättar din planerade rymning. Din största medhjälpare i detta spel är dock varken en person eller något materiellt, utan det är mörkret. Tack vare ditt mörkerseende du får tidigt i spelet så kan den enklaste lösningen vara att helt enkelt ta sönder, eller släcka lampan.

På grund av allt smygande och gående i mörkret så påminner detta spelet väldigt mycket om Splinter Cell, men Sam Fisher får ursäkta.Riddick är så oerhört mycket hårdare än Fisher.

Spelet innehåller dock delar för den sjutglade personen också, främst i spelets senare delar. Du kan såklart välja att smyga dig igenom slutet också, men det så kallade "Run and Gun"-systemet kan vara skönt efter några timmars smygande. I dessa delar känns spelet som ett oerhört bra FPS-spel, i klass med Half Life 2. Så bra är faktiskt detta spel!

Spelet i sig är bland det bästa jag någonsin har spelat. Men det som nästan imponerade mig ännu mer var grafiken. Nu spelade jag det till xbox 360, och har sett väldigt lite av Xbox-versionen. Grafiken imponerade dock nått så enormt på mig, och ljussättningen och skuggorna håller verkligen toppklass.

Jag tyckte att AI:n i detta spel var otroligt bra, fienderna kändes smarta och samarbetade på ett sätt som inte syns ofta i sådana här spel. Det enda jag kan klaga på med hela spelet egentligen är vissa fiender i spelets senare delar. Små och ettriga "kryp" som egentligen aldrig är roliga att möta.

Storyns grundidé är inte så jätteimponerande kanske, du ska rymma från ett fängelse. Däremot är presentationen och berättandet så bra gjort och man dras verkligen in i rollen som Riddick. Kommentarerna Riddick har om saker och ting är saker som man lika gärna kunde sagt själv i samma situation. Han känns mänsklig och man känner precis som man är honom genom hela spelet.

Jag skulle nog säga att det här är ett av de bästa spelen jag har spelat denna generation, och då är ändå detta spel från förra generationen. Alla som vill ha en intensiv actionupplevelse borde köpa det här, men även folk som bara vill ha en härlig upplevelse i sann Sam Fischer-anda.

Spelet är utmanande, otroligt utmanande på sina ställen. Jag blir dock aldrig frustrerad som jag lätt kan bli av att spela om samma parti 10 gånger i ett spel. Spelet är så kul så man egentligen inte bryr sig utan man funderar på vad man gjorde för fel och testar en annan metod nästa gång.

Jag måste rekommendera detta spel till alla! Särskilt nu när man kan hitta Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athena för en billig peng, där detta spel även ingår.

Richard B Riddick! Du är en av de bästa karaktärerna någonsin..

10/10 

Som alla borde veta vid det här laget så görs det otroligt mycket film efter böcker. Sagan om Ringen, Harry Potter, Män som hatar kvinnor, Beck-filmerna, Det levande slottet och så vidare. Vad egentligen ALLA dessa filmer har gemensamt, förutom att det är böcker från början är ju att böckerna ALLTID är bättre, helt utan undantag. Folk som säger motsatsen har förmodligen ingen som helst smak och sitter och lyssnar på rix fm hela dagarna.

Aldrig när jag har kollat på en film har jag känt mig som en i handlingen. Film känns opersonligt och det känns ofta verkligen som dom jobbar efter manuset, vilket dom så klart gör. Det blir lätt lite för krystat i många lägen, och ibland även lite pinsamt. Därför finns det inte alls så många filmer jag egentligen tycker om. Jag får inte ut så mycket av att titta på film. De filmern jag väl tycker om kan jag dock titta på oändligt många gånger utan att tröttna.

Anledningen då till att böckerna alltid är bättre är helt enkelt smådetaljerna. Smådetaljerna som gör huvudpersonerna mänskliga, som gör att man kan relatera till peronerna och händelserna mycket lättare. Även de "humoristiska detaljerna" som i Harry Potter t.ex. "We saw Uranus up close. Get it? Uranus". Det är klart dom skulle kunna ha med en sån sak i filmen, men dom valde att ta bort det på grund av att det inte hade med storyn att göra. Filmer fokuserar alltid för mycket på att få fram storyn, men glömmer ofta de detaljer som gör Harry Potter till just Harry Potter (Exempel).

Nu händer det att motsatsen händer också. Det finns böcker som från början är film och spel. Nu måste jag tyvärr säga att i många fall så är böckerna bättre även där. Filmen eller spelet gör hela världen till vad det är, men böckerna lägger till ytterligare detaljer som gör at man kan uppkatta filmerna eller spelen mycket mer. Böcker är utan tvekan den roligaste underhållningsformen som finns!

Man gör även spel av böcker, nu senast var det Den gudomliga komedin som blev digitaliserad, och att få springa runt i de oklika nivåerna av helvetet ska tycligen vara oerhört storslaget. Även där blir det blandade resultat såklart, men man kan ju säga att böckerna vinner där också, överlägset!

Men! innan jag börjar skriva om det jag ska skriva så tänker jag berätta att bloggen inte längre bara kommer att handla om musik, som tidigare. Nu tänker jag även skriva om film, böcker samt SPEL! Det blir förmodligen mest av det sistnämnda framöver.

Jag kommer inte att uppdatera varje dag, kanske inte ens varje vecka, men när jag uppdaterar så låter jag dom som bryr sig veta på diverse sätt! Men nu ska jag skriva det jag faktiskt kom hit för att göra, och jag börjar med att skriva om ett spel jag blev jävligt suen på att spela, så jag ska ta fram playstationet och koppla in!

FINAL FANTASY VIII (8)

Final Fantasy VIII, det börjar bli dags att plocka fram det igen. Jag har aldrig klarat spelet, dock varit nära. Varflr jag inte klarat det vet jag inte, och kommer förmodligen aldrig veta det heller. Det är dock dags igen att jag plockar fram min grå fyrkant (playstationet) och letar fram skivorna och börjar spela!

Final Fantasy VIII brukar kallas ett kontoveriellt Final Fantasy-spel. Detta för att det skiljer sig markant från föregångarna. Mycket på grund utav levelsystemet i spelet. Ju högre level, desto svrare blir det, fullkomligt ologiskt, men sant. Trots det så blev jag störtkär i detta spel så fort jag spelade det för första gången någon gång i början av 2000-talet. Stämningen, musiken, fienderna, kortspelet och till och med kärlekshistorien mellan Squall och Rinoa. 

Nu är det dock färdigskrivet om detta, nu ska jag hämta mitt playstation och Final Fantasy VIII och spela. Jag återkommer med intryck och eventuell recension!